Alice Teodorescu skriver i GP om migrationen och drar slutsatsen att vi står inför ett vägval med långtgående konsekvenser – oavsett vilken slutsats vi landar i. Utöver att hon snabbt går igenom det jag kallar för systemkollaps så formulerar hon det dilemma som vi står inför, jag känner igen mig i hennes formulering:

Jag inser emellertid att min hållning är av det visionära slaget och, som jag tidigare skrivit, står vi inför ett vägval med långtgående konsekvenser oavsett vilken slutsats vi landar i. Jag vet inte längre vad jag tycker. Valet står mellan ett stormaskigt skyddsnät, låga löner och en möjlighet för alla som vill, att komma hit, eller gränser som utestänger världens hjälpbehövande så att vi kan bevara vår jämlika välfärdsstat. Frågan politikerna ärligt måste besvara är om det är den svenska modellen eller migrationen som behöver förändras?

Att frågan är tabubelagd fortfarande gav socialdemokraternas kongress ett tydligt besked om. Partistyrelsen hade, kanske främst genom partisekreterare Carin Jämtin, skjutit upp den frågan till nästa kongress 2017. Minst tjugo kommunalråd hade inför kongressen belagts med något som bäst kan likna munkavle och det är först efter den som enstaka uttalar sig. Socialdemokraterna i Strömsund har formulerat en skrivelse som via kommunstyrelsen kommer att skickas vidare till arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S). Kommunen har tagit ett stort ansvar för att ta emot flyktingar, men nu går ekonomin inte ihop. Migrationsverkets ekonomiska ersättning till kommunen är påtagligt lägre än kommunens faktiska kostnader för asylmottagandet. Filipstad i Värmland har nu tagit emot så många flyktingar att man inte längre kan garantera att alla barn får gå i skolan. Polisen har dessutom gjort en förteckning över 55 områden i Sverige där rättssamhället delvis satts ur spel.

”Vanligt förekommande brott bland de lokala kriminella i områdena är bland annat öppen narkotikahantering, kriminella uppgörelser som yttrar sig i grova våldsyttringar på allmän plats, olika former av utpressning och otillåten påverkan samt utåtagerande missnöje mot samhället. Samtliga av de nämnda uttrycken manifesterar offentligt kriminell makt och blir en påminnelse om vad de kriminella aktörerna är kapabla till. Det tillsammans med aktiva påtryckningar mot lokalsamhället i form av hot, våldshandlingar och utpressning antas ligga till grund för den rädsla Polisen uppfattar finns i lokalsamhället. Rädslan tar sig uttryck i att det är svårt att få personer att delta i rättsprocessen mot de lokala kriminella.Utveckling i områdena har medfört svårigheter att utreda brott. Polisen har även i andra avseenden svårt att arbeta i dessa områden, bland annat på grund av att omgivningen reagerar mot Polisen vid ingripanden eller genom att angripa Polisens fordon.Polisens svårigheter med att stävja de nämnda problemen kan vara en bidragande faktor till att allmänheten i flera fall uppfattar det som att det är de kriminella som styr i områdena. En sådan uppfattning kan ifrågasatta Polisens roll som garant för trygghet, och på sikt minskar allmänhetens benägenhet att vända sig till Polisen. Situationen i dessa områden är bekymmersam och har i flera fall medfört att Polisen inte kunnat fullgöra sin uppgift.”

Vi kan sannolikt dra den inte helt orimliga slutsatsen att det knappast är Särö, Djursholm eller Vellinge som beskrivs.

Hur Carin Jämtin och den socialdemokratiska partistyrelsen tänkte när de strök migrationsfrågorna från kongressprogrammet lär vi inte få reda på men det torde vara en gåta för de flesta som är engagerade i debatten och utmaningarna. Det leder mig bara till en slutsats när det kommer till mitt eget partis engagemang. Det är en icke-fråga för mitt parti. Trots att vi med största sannolikhet passerat beslutspunkten om hur vårt sociala kontrakt skall se ut i framtiden.

Kanske blir det så att vi får – som Teodorescu pekar på – en etnifierad underklass i kåkstäder med låga löner och hög kriminalitet. Ett nytt trasproletariat men nu med etniska markörer. Med allt vad det innebär i form av oroligheter med rasistiska förtecken. Jag ser denna samhällsutveckling som mer sannolikt för varje vecka som går. Jag ser  inte lösningen längre om vi skall bibehålla vår jämlika välfärdsstat. Matematiken går inte ihop och det är en ödets ironi att det är en socialdemokratisk regering som sitter vid makten när detta sker.

Ödets ironi grinar oss socialdemokrater i ansiktet nu.